𝗗𝗘𝗧 𝗔̈𝗥 𝗥𝗔̈𝗧𝗧 𝗦𝗔̊ 𝗝𝗢𝗕𝗕𝗜𝗚𝗧 𝗡𝗨.
𝘒𝘢̈𝘯𝘴𝘭𝘰𝘳, 𝘵𝘢𝘯𝘬𝘢𝘳, 𝘧𝘶𝘯𝘥𝘦𝘳𝘪𝘯𝘨𝘢𝘳.
Mycket känslor i luften i alla dess kategorier.
Jag drömmer mycket om mitt ex som jag skyr mer än döden själv.
Förtal och hat, en person med asperger som vägrade och vägrar se sina problem och hur hans diagnos drabbade mig.
Jag kan inte skilja på feberdrömmar och verklighet längre.
Bröt min diet totalt idag och moffade chokladbollar och öl.
Har haft mellan 37.9-38.7 i feber som pendlar ohanterbart.
Har varit i kontakt med 1177 som råder mig att åka in men samtidigt säger att jag skall förbereda 112 innan då det är riskabelt att åka in med mina symptom då smittorisken är extremt hög.
Torrhostan blir värre men unga kunde ju inte få några livshotande symptom, sa dom ju.
Mycket tyder enligt dom på att jag har COVID-19 men i Sverige tar man knappt tester då det finns ett begränsat antal och man gärna sollar ut dom flesta genom att utesluta andningsproblem och ge direktiv till hemkarantän.
Jag är undersköterska vidareutbildad till obduktionstekniker med inriktning rättsmedicin samt toxikologi.
Med min kunskap borde jag fatta andra beslut än vad jag gör, dra ned några växlar och ta ett kliv tillbaka och se till situationen som den är men vill inte erkänna för mig själv att jag är sårbar så förnekelsen är så mycket enklare.
I alla fall för mig, inför mig.
Jag fyllde 31 i år.
Jag är till omständigheterna frisk och villig att informera andra om symptomen för CORONA (COVID-19) bara för att hjälpa andra att känna igen dom.
Vi kan långt ifrån allt om den och till en början presenterades en del symptom som idag utökats med 70%.
Vad som började med förhöjd kroppstemperatur och torrhosta är idag huvudvärk, snuvighet, illamående, led och muskelsmärtor och en rad andra symptom som dom från början sa inte var typiskt för COVID.
Du kan bära på skiten symptomfri.
Ingen är immun eller kan egentligen skylla på specifika symptom.
Viruset muterar vilket betyder att den som haft det en gång kan få det igen från en ny källa med en ny sträng.
Jag är inte rädd för min egen skull.
Jag skräms och rädd av tanken att jag kan sprida den ens utan att tänka på det och göra vidare skiten till någon tillhörande riskgrupp.
Som att stå och välja mellan två märken av en vara i butiken som nästa sedan tar upp vilket råka vara en 74:åring med diabetes.
Vilka eller vems släkting kan ligga på IVA pga mig?
Jag är karantänad på uppmaning av 1177 vilket nu trots allt ändå känns bra.
Riskerar liksom inget.
Lär dock gå upp i vikt på unnandet av extra gott för att mata mitt eget belöningscrntrum rent biologiskt samt anatomiskt.
Vill knappt tänka på vad vägen har att säga mig.
Kanske egentligen inte ens ska fokusera på det nu vilket jag vet att jag kommer ångra när vardagen är tillbaka som vanligt.
Men jag stannar hemma oavsett.
Det är mitt ansvar att ta.
Är inne på dag 5 i karantän och det börjar slita på psyke och kropp men om alternativet är att orsaka andra och mig själv skada så är det enormt värt det trots dom mentala påfrestningarna.
“𝘋𝘶 𝘬𝘢𝘯 𝘰𝘤𝘬𝘴𝘢̊ 𝘩𝘫𝘢̈𝘭𝘱𝘢 𝘢𝘯𝘥𝘳𝘢 𝘴𝘰𝘮 𝘪 𝘥𝘦𝘵𝘵𝘢 𝘭𝘢𝘯𝘥𝘦𝘵 𝘷𝘢𝘯𝘥𝘳𝘢, 𝘵𝘷𝘢̈𝘵𝘵𝘢 𝘩𝘢̈𝘯𝘥𝘦𝘳𝘯𝘢 𝘰𝘮 𝘥𝘶 𝘢̈𝘳 𝘳𝘪𝘬𝘵𝘪𝘨𝘵 𝘴𝘮𝘢𝘳𝘵!“
Noja inte.
Sprid fakta och var källkritisk.
Håll utkik på symptom som du känner är negativa och felaktiga i din kropp utan att jämföra så mycket med andra och media.
Visst kan man hålla utkik på symptom som beskrivits som typiska men egentligen känner du din kropp bäst själv.
Stanna hemma om du känner av minsta lilla.
Va rädda om er själva och nära och kära.
😷🙏🏻💙
